Tidningsurklippet
Min svärfar sa något om att det var som ett tidningsurklipp att vara bortrest, befinna sig på en annan plats i sol och värme och bara höra talas om vad som händer där hemma, den första snön som faller, att det blir kallt och höst förvandlas till vinter över en natt. De där orden fastnade så i mig. För det var en så bra bild av hur det är att vara som riven ur sitt sammanhang, förflyttad till en annan del av jorden och finnas en liten stund i en annan tillvaro medan livet pågår som det brukar hemma. Den mest vardagliga lilla händelse, som att snö faller i november, ter sig helt overklig där man befinner sig i en värld av sommar. Precis som ett tidningsurklipp.

Nu är vi hemma igen och försöker passa oss in i det där vanliga, vardagliga sammanhanget med snöslask och trafikkaos, blöta overaller, rutiner, mörker och kyla och allt vad vinterlivet innebär. Och jag känner mig slående lik det där tidningsurklippet ändå. För det vet väl alla hur svårt det är att få till det när man försöker passa in den där utrivna biten igen, hur man än vänder och vrider, pusslar och milimeteranpassar för att få ihop små bokstäver så blir det aldrig riktigt bra när man väl sätter dit tejpen. Alltid är det något litet som hamnar fel, skaver och stör för att det är -om än aldrig så lite- snett. I det stora hela passar biten in, men något litet av en längtar så väldigt mycket tillbaka, efter mer av allt vad resandet innebär.
Och nu när jag sitter här i mitt vanliga, fast kanske ovanligt vintriga sammanhang, och går igenom mina bilder och minns dagarna någon annanstans är det de som blir som ett tidningsurklipp. Det är de varma soliga dagarna och friheten som känns helt overkliga och som tagna ur ett annat liv fast de var alldeles, nyss.
Så, här kommer mitt tidningsurklipp i form av kanske alldeles för många bilder för att det ska vara av allmänt intresse, men den här bloggen fungerar också som mitt eget fotoalbum och den som inte orkar titta på allt behöver faktiskt inte. Jag vet också att det finns några om längtar efter att få se så här kan ni stilla nyfikenheten kring släkten H:s fantastiska födelsedagsfirande som varade i en hel vecka:
Det är nu bara så att det finns ingeting jag inte älskar med att resa. Från att kliva upp ohyggligt tidigt på morgonen, sätta sig i kall bil med alldeles för tunna kläder, köra i mörkret till flygplatsen och nästan frysa ihjäl lite på den korta lilla biten från bil till avgångshall, checka in och vandra runt inne vid gaterna i väntan på boarding.
Till och med äta en fullständigt overpriced frukost på flygplatscafé är en underbar sak att göra när man är på väg

Att flyga med barnen är ett äventyr, deras glädje och spänning smittar av sig och det är lycka att få dela en flygresa med dem. Pirret i magen när man står startklara på banan

Se hur världen blir mindre och mindre långt där nere

Och vackrare och vackrare allt eftersom dagen gryr

Roa sig bäst man kan

Få en bricka med härlig flygplansmat

Gå lite fram och tillbaka till farfar och farmor några rader fram

Och faktiskt tycka det är lite långtråkigt sådär framåt sjätte timmen...

Att upptäcka andra flygplan i luften


Och spana ner på målet för resan när det närmar sig

Att landa, kliva rätt ut (in) i en vägg av massiv värme och slås av doften av utomlands, trampa på ny mark och vara ett stort gäng som står och väntar på bagage någon helt annan stans i världen

Och att redan där bara vara tvungen att byta om till fina sommarsandalerna - liksom medan man väntar


Att komma fram till hotellet och äntligen, äntligen få det där bandet som berättigar till nästan obegränsade mängder glass, läsk och godsaker

Och kanske viktigast av allt en sen eftermiddag och kväll -göra sig hemmastadd vid poolen, inviga läskautomaten, vara jättemånga som äter middag tillsammans, införskaffa flip-flopar till familjens alla medlemmar och gå och lägga sig i en vit liten bungalow för att sova helt obegripligt gott







Jo, jag älskar verkligen alltihop och fortsättning följer...