Femman är en energisk liten en. Aldrig, aldrig någonsin får hon nog av att leka med kompisar, det är som att det inte tar någon energi alls ifrån henne utan snarare fyller på hennes krafter. Hon kan ha lekt med kompisar varenda dag, hela dagarna i en veckas tid, fem minuter efter att hon skiljts åt från senaste kompisen känner hon det som att hon a.l.d.r.i.g. får leka med kompisar. Hon vill gå på det största dagiset och bo i lägenhet för då har man många kompisar i samma hus... Femman är uppväxt omgiven av pojkar. Brorsor och brorsornas kompisar, kusiner och familjens vänners barn -överallt pojkar. Hon tycker mycket om dem allihop, har alltid haft roligt med dem och har fortfarande många gånger, men det senaste året har det verkligen hänt något. Hon har utvecklat helt egna intressen och är bara inte så helhjärtad längre när det gäller Star Wars-fighter, legobyggen och fotboll som det gärna blir med grabbarna. Hennes längtan efter att få hänge sig åt dockor, prinsessklänningar och skollekar tillsammans med någon likasinnad är så stor, och när hon inte får leka med sina tjejkompisar på ett tag blir hon nästan lite deprimerad. Hon krymper liksom ihop, blir tyst, sorgsen och arg till skillnad från sitt vanliga spralliga, glada, vilda jag. Två veckor utan kompislek, dels när vi själva var bortresta, och veckan innan då alla andra tycktes vara bortresta, var nästan outhärdligt för henne. Min lilla tjej, vad hon fick kämpa med ensamheten, och så ledsen hon var emellanåt. Och även om jag tycker det är viktigt att kunna vara själv och ta det lugnt ibland, så gör det mig ont att se henne så liten och ledsam. Desto större glädje när vi kom hem och den kompis som kanske står hennes hjärta allra närmast skulle vara här hos sin farmor och farfar -våra grannar- i en hel vecka. Det blev ett kramkalas utan like när de sågs, och sen har vi vigt den här veckan åt deras lek, inget har varit viktigare än deras helhjärtade, varma, underbara, livfulla lycka att få leka!
Nu åker kompisen hem och det blir lite tomt för oss alla tror jag, barnens bästa vänner blir nästan som extra familjemedlemmar som man fäster sig särskilt mycket vid. Glad i alla fall, över en hel veckas lek som fått min lilla att blomma ut igen!
Sådär är vår Filippa också. Var svårt det halvår var hemma. Skillnad på killarna de kan ta det lugnt. Kram
Svar:Ja här är de också så olika allihop och även om alla gillar att leka med kompisar så är det just hos Femman som man verkligen kan se det som ett behov, nästan hennes livsnerv. Jo, man får verkligen ligga i och nätverka och ordna kompislek när man har ett sånt barn hemma :) Nu har ju mina två haft varandra så det har gått bra, men att fortsätta ha henne hemma nu när storebror börjar skolan, det skulle bara vara för min skull, och så ska det ju inte vara. Hon är så lycklig att hon ska få börja hos dagmamma och tycker inte tiden kan gå nog fort tills sommarlovet är slut... Vilken härlig resa ni verkar ha haft förresten, skulle vilja veta mer om den! :) Kram
SaraH
3Sandra:
skriven
Sådär är vår Filippa också. Var svårt det halvår var hemma. Skillnad på killarna de kan ta det lugnt. Kram
skriven
Åh ♡