härifrån.punkt.nu.

 

Att bli student var en stor förändring, och med följden att alla barnen också började på olika ställen blev det en stor förändring för hela familjen. Men om jag genomdrev det vet jag inte... Det var mera så det var tvunget att bli. 

 

Näe... vi börjar väl bli lite för gamla för sånt...

 

12:e oktober. Då jag skulle börja skolan. Sen skjöts det upp en vecka, men den 12:e oktober är inpräntat för alltid.

 

Tack och lov inte!

 

Ett par jeans för 30:- på loppis som jag använt mest hela tiden. Eller alla barnens vinterkläder för 300:- på loppis.

 

Sverige och endast Sverige. Tråkigt men sant.

Absolut mina barn. Att se dem växa och utvecklas och lära sig en massa. All kärlek de öser över mig! Att få ägna min tid åt dem gör mig riktigt genuint genomglad även om det är riktigt genuint urjobbigt ibland också.

 

Jag saknade att resa. Det är något jag valt bort för annat, jag vet, och jag ångrar mig inte det minsta, men det gör inte längtan mindre. Det finns så många nya ställen jag skulle vilja se i världen, och några jag vill återvända till igen och igen. Så en liten resa, eller varför inte en jättestor (!) år 2016 om man nu får önska...

 

Pratat med min man. Träffat mina föräldrar. Bjudit hem vänner. Varit modig och gjort något mer konkret för andra människor än att bara skänka lite pengar till katastrofhjälp, kanske tagit en flyktingfamilj som inneboende till exempel!? Och läst. Jag önskar att jag hade läst massor av böcker, men det blev nog på sin höjd en fem, sex stycken.

 

Slösurfat. Är så lätt att fastna när man egentligen "bara ska kolla en liten grej", plötsligt har en timme gått som man verkligen kunde ha ägnat åt något bättre. Läsa till exempel.

 

Så mycket bättre! Det enda jag tittat på.

 

"Det är mycket man inte måste". Så många kloka, befriande, tänkvärda krönikor av Tomas Sjödin samlade i en och samma bok. "Ensam i Berlin". En bok som öppnade mina ögon än mer för nazismens hemskheter och gav mig en tankeställare kring hur lätt och obemärkt den kan smyga sig på, hur rädsla kan få vanliga människor som mig att tiga och foga sig i något slags ofrivilligt samtycke och vilka fruktansvärda konsekvenser det kan få. 

 

Satie. Mjuk och skön pianomusik som jag gärna spelar mina ensamma kvällar när stearinljusen är tända och jag pysslar runt eller sitter och bläddrar i nån tidning (eller kanske slösurfar...) Och Andreas Kleerup. Älskar hans knaggliga röst och egendomliga sätt att framföra olika låtar, till exempel den här:

 

 

Tja... jobb och jobb, men att det gått så bra med pluggandet får man väl räkna som en framgång. Med stor hjälp av en studieform som är som klippt och skuren för mig och inom ett område som jag är välbekant med visserligen, men jag har ändå jobbat hårt och gjort mitt allra bästa och det är jag väldigt nöjd med.

 

Prioriteringar och val som gjorde det möjligt att bevara lugnet och fortsätta leva nästintill stressfritt trots stora förändringar. Att till exempel fortfarande kunna ha lugna vardagsmorgnar med nybakat bröd, plättar eller Bolibompafrukost, tid för mys, prat och närhet fast att alla har sitt och ska iväg. Att kunna hämta hem Sexan så tidigt han vill och att kunna ge barnen riktiga lov... Att kunna fortsätta finnas där för dem. Viktigt, viktigt för mig och ingen självklarhet alls i Sverige.

 

Att nästan alltid ta med mig mobilen eller en skärm till sovrummet och sängen för att hinna göra det där sista, blogga till exempel... Det påverkar min sömn så negativt när hjärnan går på högvarv in i det sista.

 

Vet inte om jag tycker att man behöver jämföra så mycket egentligen. Alla år är olika helt enkelt, det är livets gång på något vis, men jag har varit väldigt mycket glad det här året. Jag har kunnat leva som jag vill, i det stora hela, och livet har varit snällt mot mig i övrigt, så jag har fått känna nästan konstant glädje!

 

Mat. Köper nästan bara mat och tycker det är värt att lägga pengar på. Bra mat är en av de viktigaste byggstenarna för ett gott liv och påverkar hälsan på så många olika plan. Det tror jag verkligen, och då blir det konstigt att dra ner på den biten.

 

Få fortsätta finnas i vardagen för och med mina barn. Mycket tid tillsammans med dem!

 

Riktigt stora skördar från mina odlingar... Gick ju lite sisådär som vanligt.

 

Hade en fantastisk dag här hemma, blev överöst av kärlek och uppvaktning från mannen och barnen, föräldrarna och svärföräldrarna och en kär vän.

 

En större öppenhet  och respekt för människors olikheter och sätt att leva, större valfrihet och möjlighet till makt att styra sitt eget liv, mindre styrning och pekpinnar uppifrån. Att slippa den ständiga kampen för att kunna göra mina egna val och oron för framtiden den medför skulle ha gjort mitt år ännu bättre!

 

Tiden! Med mina barn och utan stress! Friheten! Att få fortsätta rå över min tid, att inte vara så styrd av klockslag och rutiner som någon annan satt upp. Avskildheten! Att få vara mycket för mig själv eller med människor jag själv valt. Skogen! Mina promenader runt sjöarna. 

 

Barnen när de inte var hemma längre om dagarna. Och ett par fina gamla vänner!

 

Hur jag än tänker efter så har jag nog inte träffat så värst många nya människor i år. Det låter himla tråkigt men är nog sant dessvärre. Skulle vara Sexans lärare och klasskamrater då, de verkar fina allihop!

 

Att jag fortsatt gå min egen väg och göra det som är viktigt för mig.

Att jag vågade börja plugga fast det verkligen var att möta mina rädslor.

 

En vänligare värld. Mer öppenhet och medmänsklighet! Lite mer "jorden tillhör alla, vi har den som lån, så fråga mig inte var jag kommer ifrån..." som Dogge Doggelito så fint uttrycker det. Ett slut på snack och korkade beslut som tar makten och möjligheterna för människor att styra sina liv!

 

Vara lite modigare och mer generös med mig själv mot människor som behöver mig. Umgås mer med människor som ger mig kraft och betyder mycket för mig. Läsa mer och surfa mindre. Tända ljus oftare och gå fler och längre promenader.

 

Så vill jag önska alla oss som lever på den här jorden ett Gott Nytt År!