Spelhelg. En massa människor och deras datorer som kurar in sig i Robbans garage för att bilda lag i nåt krigs-spel och utmana världen. Själv förstår jag varken hur det fungerar eller tjusningen med krigs-spel, men jag är helt med på att träffas och umgås. Förr om åren var det papporna själva som satt där och spelade ett helt dygn i sträck. Numera åker de hem och sover om natten, barnen är med och har eget Minecraftmaraton, fruar kommer och går under dagen, dricker kaffe och har små pratstunder. Så väldigt trevligt och roligt att någon orkar ordna det här år efter år.
Kvällen fick vi avsluta storartat med att åka till kyrkan och vara med på Fyrans första riktiga framträdande med kören. Hon fick till sin stora, stora lycka börja på riktigt efter att hon debuterade på prov med "Det lilla ljus jag har" här om sistens. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara exakt
hur glad hon är över detta. Men hon räknar dagarna till varje övning, studsar dit i pur glädje, sjunger sångerna dagarna i ända här hemma och fäller stora tårar över att inte kunna vara med någon gång. Idag var det total lycka att få vara på körövning hela dagen och äntligen,
äntligen få sjunga för publik!
Den lilla röda i mitten. Mitt hjärta. Lika mycket som hon tyckte om att få sjunga tyckte jag om att få se och höra. Jag är så stolt över att denna lilla fyraåring klarar sig så bra bland de stora, och innerligt glad för hennes skull!
