365 nätter
365 nätter har jag fått krypa ner i den varmaste av sängar. 365 nätter har jag fått somna till det ljuvligaste snusande man kan tänka sig. 365 nätter har någon krupit tätt, tätt intill och tankat trygghet och kärlek natten lång. 365 nätter har vi njutit av den självklara och fullständiga närhet som sömnen bjuder på. 365 nätter har mina ögon fått vila på de vackraste, mest fridfulla ansikten jag vet, när jag öppnat dem en stund där jag legat. 365 nätter har de mjukaste, lenaste små armar och ben slingrat sig runt mig i drömmarna. Så mycket bra har kommit ur det här. Så mycket har växt till där vi vilat tillsammans. Så många tillfällen att visa tillgivenhet, uttrycka sin kärlek till både syskon och föräldrar, och sitt eget behov, sin egen längtan efter närhet, har funnits där helt naturligt. Vi har fått öva och vi har lärt oss mycket om såna ovärderliga saker. Det är som om vi mjuknat lite allihop, och kanske ett av barnen allra mest... Och nu, 365 nätter senare blir jag fortfarande lika glad varenda kväll när jag får krypa ner bredvid någon av mina ungar, varenda kväll känns som som en stor gåva och jag längtar till att få somna i vår stora säng. 365 nätter är måhända inte en så exakt siffra, några nätter här och där har gått bort för att vi varit bortresta eller haft nattgäster, men det är i alla fall ett år sen vi började sova nära, och jag är beredd att påstå att det är något av det bästa vi gjort!