Nürnbergmissen 2
Kan man missa en stad två gånger? Jag säger: ingenting är omöjligt. Vi ville ge Nürnberg en andra chans på vägen mot Berlin med tanke på omständigheterna som rådde förra gången vi passerade. Den här gången som nattstopp så vi bokade hotell från mobilen via en bokningssite och anlände framåt kvällen. B&B Hotels, en kedja, och det visade sig vara ett hotell precis i vår smak. Enkelt, rent och fräscht och med den oerhört goda och ovanliga policyn att låta en stor familj som vår bo i ett och samma rum och dela sängar precis som vi ville. Enligt bokningssiten var vi tvugna att boka och betala för två rum, men när vi checkade in fick vi veta att det inte hade varit nödvändigt. Receptionisten rabatterade oss så gott han kunde för rummet vi egentligen inte ville ha och rådde oss att boka direkt hos dem nästa gång så skulle det lösa sig. Det kallar jag generös service. Hett tips till alla som reser med stor familj och kan tänka sig att dela sängar -B&B Hotels, glöm aldrig det!
Perfekt rum för familjen H.
Det bådade så gott. Vi bodde mitt i stan. Kvällen var så ljum och underbar, 25 grader klockan halv tio, så efter incheckningen och en liten paus på rummet tog vi en promenad genom den gamla delen av centrum. Folk, skratt och musik överallt. Ungefär tio minuter gick vi omkring och njöt allihop, fönstershoppade lite...
... och tänkte kanske slå oss ner på någon uteservering med något gott att dricka när Elvan började må dåligt. Förmodligen bara en släng av värmeslag och vätskebrist, men han såg allmänt svimfärdig ut och mådde väldigt illa så vi fick ta oss snabbaste vägen tillbaka till hotellet och fylla på honom med vatten och salt. Han piggade på sig och sen sov vi gott allihop.
På morgonen vaknade Sjuan med hög feber och vi bestämde oss ganska raskt för att det varken var läge för Nürnberg eller Berlin. Det kostar på att vara borta, och vi tyckte det var bättre att försöka bränna hela vägen hem istället för att fortsätta bränna pengar på hotell när vi ändå inte skulle kunna göra vare sig den ena eller andra staden så som vi ville med ett sjukt barn. Så kom det sig att vi missade Nürnberg en andra gång! Vi packade ihop och åt en bra hotellfrukost med mycket att välja på.
Sen lät vi Sjuan få bästa platsen i framsätet, bullade upp honom med kuddar och började köra hemåt. Oj vad vi åkte. Bara några korta stopp för mat och fika, vad jag blev glad när vi hamnade på ett ställe med salkadsbuffé, grönsaker är det jag saknat mest av allt de här veckorna!
Sjuan sov mest hela tiden, Sexan sken som en sol varje gång man tittade på henne, Elvan tyckte det var så mysigt att få sitta bredvid en vuxen. Ingen klagade det minsta. Det här är helt klart dagens hjältar!
Att få vänta utanför bilen på färjan i Puttgarden och sen få lite havsluft i lungorna var ändå som en stunds befrielse!
Framåt kvällen, efter en middag på svensk mark, släckte vi alla skärmar och bäddade in barnen med filtar, kuddar och gosedjur i baksätet. Sovdags.
Hela natten turades vi om att köra, och så, 03:35 på morgonen efter en etapp på 156 mil och 19 timmar på väg rullade vi in på vår egen garageuppfart och var hemma igen. Och fast att vi missade både Nürnberg och Berlin, och det kändes lite snopet och tomt att hela resan plötsligt var slut, så var det skönt på något vis att komma hem. Vi har fått så mycket, sett och gjort så mycket och jag är glad och uppfylld till bredden av alltihop. Och jag längtar redan till nästa gång vi får ge oss iväg!