Den där känslan när man stiger ut från Ica och luften är varmare där utanför... när man väljer skuggan framför solen för att det är behagligare där... när man går ut på kvällen utan att frysa det allra minsta fast solen håller på att gå ner... när man kan ha fönstret öppet hela natten och ändå kan kliva upp på morgonen utan att rummet är fullständigt utkylt... Den känslan är så... utomlands! Den är så ovanlig. Den är nästan allt för ljuvlig. Och den är här nu.
Älskade, älskade värmen, lämna mig aldrig igen!