Underbara Clara
Alltså, den som inte redan följer Underbara Clara, eller åtminstone då och då tittar in och läser hennes blogg, borde verkligen börja göra det. En av de största och en av de bästa, särskilt om man är lite alternativt lagd som jag. Underbara Clara lever på många sätt mitt drömliv, har i mångt och mycket samma drivkrafter, värderingar och mål som jag, och för min egen del blir jag så peppad, glad, hoppfull, inspirerad och stärkt av att se att det faktiskt går att styra sitt liv i en alldeles egen riktning. Det är så befriande härligt med någon som lyckats skapa sina egna ramar och vågar skrika ut att det borde vara så det funkar i samhället, att det faktiskt är rätt galet att trycka in alla olika slags människor i en och samma lilla låda och tro att de ska må bra och dessutom kunna prestera där inne.
Blev nästan lite full i skratt när jag läste det här inlägget igår. Läs, snälla, för jag kunde inte ha skrivit det bättre själv även om jag gått och klurat på det länge. Precis det här. Jag har en sån längtan att försöka skapa det liv jag vill leva -nu- inte om tjugfem år när jag eventuellt lever och håller mig på benen som pensionär. Jag önskar så att samhället gav utrymme för, och tog vara på, såna kufar som mig, denna underbara Clara och många, många fler! Jag tror att en väldig massa ambitioner, drivkrafter, mänskliga tillgångar och livslust går till spillo för att alltihop bara kvävs inne i den där lådan. Och jag tänker att om vi bara såg med lite blidare ögon på dem som vågar titta utanför boxen och hejade på dem istället för att med alla medel försöka trycka tillbaka dem igen, så skulle det börja hända grejer i världen och många fler skulle få komma till sin rätt. Här kan man läsa ännu ett strålande inlägg som underbra Clara skrivit om just det, gör det, snälla, för det är så viktigt!
Så, här sitter jag nu i mitt nya alternativa hemmaliv och blir nästan lite full i skrattigen, över hur väl jag uppfyller profetian när jag försöker sätta mig in i pluggandets värld samtidigt som jag bloggar lite, har en stor bröddeg (passande och nästan pinsamt nog just idag underbara Claras morotsbröd) på jäsning och väntar in barnen, en helt vanlig tisdagförmiddag. Och alla andra är på jobbet.