Årets så mycket bättre
Jag kan ju inte låta en hel säsong av Så mycket bättre passera utan att ägna det lite plats här.
Fortfarande det enda programmet jag tittar på. Fortfarande helt fantastiskt att musik får vara något föränderligt och fritt att tolkas med gränslösa möjligheter. En del stör sig på att det inte alls blir så mycket bättre varenda gång någon gör en ny version, och tycker att låtarna blir förstörda. Men jag tycker inte det är det som är själva poängen, att det alltid ska bli bättre versioner, det fina är att det får bli egna versioner, att musiken får tillhöra alla och kan göras på oändligt många sätt. Och att nya tolkningar öppnar vägen och letar sig fram till nya människor. Sådana som mig, som aldrig skulle ha upptäckt den annars!
Magnus Carlsson är min nya musikaliska kärlek och här är den absoluta höjdpunkten från årets Så mycket bättre om ni frågar mig. Jag dör nästan litegrann. Hans röst! Älskar! Och den här låten går varm på Spotify just nu. Som en liten bonus tycker jag han är så stencool med världens pokerface som avslöjar absolut ingenting, inte en min, förrän det plötsligt glimtar till i ögonen och ett litet leende skymtar. Det roar och fascinerar mig.
För övrigt har jag upptäckt vilken fantastisk musikskatt Weeping Willows gömmer i sin kista, bara att dyka ner och plocka med sig nya favoritlåtar upp. Så glad för det!