Att aldrig ha bråttom
Idag när jag skulle hämta Sexan i skolan var de just i färd med att dra igång ett roligt pyssel, och hon som satt färdig att börja ville såklart få göra det. Jag sa till henne att det gick bra och hon förmedlade budskapet vidare till sina kompisar som undrade varför hon inte reste sig och gick. Då sa en av vännerna, som känner mig litegrann:
"Ja det går bra, för Sara har aldrig bråttom!"
Och det klingade så otroligt fint i mina öron! Inte för att det alltid är så jag upplever mig själv, ibland känner jag mig ingenting annat än jättestressad på alla plan, men för att det är så jag skulle vilja ha det och det är något jag verkligen strävar efter. Särskilt i förhållande till barnen och allt som påverkar deras liv. Och har jag lyckats förmedla den bilden av mig själv till ett litet barn i en stressad värld så har jag kanske kommit en bit på väg ändå?!
Det är baske mig så fint att det borde få stå med bland mina målbilder -att aldrig ha bråttom!