Diskriminering av förskoleelever
På dagens minuskonto:
"Med det här undanröjer vi också den systematiska diskrimineringen av de förskoleelever som råkat få ett småsyskon"
Olle Burell (S)
Så här säger Stockholms skolborgarråd om beslutet som klubbats idag att ge barn till föräldralediga rätt till 40 timmar eller mer, faktiskt obegränsad tid så vitt jag förstått, på förskolan.
Jag blir mållös. Tycker det är så sjukt skrämmande, obehagligt, ledsamt, hemskt, sorgligt, läskigt, att en politiker i Sverige kan uttala sig på det viset och ha en så fruktansvärt skev bild av verkligheten. Av vad ett litet syskon, föräldrar, familj och ett hem kan vara. Av vad förskolan egentligen har för betydelse. Diskriminering. Systematisk dessutom.
Förskoleelever, bara en sån sak. Små, små barn som är elever, små plikttrogna maskiner som ska programmeras.
Jag ryser och gråter och vill skrika rakt ut när jag hör det. Vart är det här landet på väg när möjligheten att få vara tillsammans med sina föräldrar, sina syskon och leva som en familj ens för en liten tid ses som ett straff, något man tar skada av och måste räddas ifrån?
En sån inställning har jag svårt att leva med. Det är nästan oförsvarbart att stanna kvar och pumpa in sina skattepengar i ett sånt system. Känner instinktivt att jag måste fly landet. Om inte annat så för mina barns skull. Jag måste vidga deras vyer och visa dem att det finns andra perspektiv, andra möjligheter, andra värderingar.
Så att de, om de någon gång får barn själva, inte känner sig dömda till den inskränkta synen att förskolan är mänsklighetens räddning och enda alternativ. Så de vet att de att de själva är ovärderliga i sina barns liv, icke utbytbara, och har verklig frihet att välja ett liv t.i.l.l.s.a.m.m.a.n.s. med barnen om de vill det.
Och kanske framförallt så att deras barn får rätten till sina föräldrar. Till kärlek, närhet, trygghet, samhörighet, omsorg och inte till 40-timmars arbetsvecka från ett, tre eller möjligen fem års ålder! Det kommer aldrig att hända här tyvärr.
Det är ingen lärdom de kommer få i vårt Sverige. Det är inte en möjlighet de kommer att få i vårt land.
Och det är verkligen ett tragiskt minus.
På pluskontot idag får jag i alla fall räkna min fantastiska lilla Lucia. Sexåringen som vaknade upp med ett "Idag händer det!!!" och ett stort leende över hela ansiktet, sprängfylld av förväntan imorse.
Så lycklig och spänd över att få gå Lycuatåg, läsa vers och sjunga för alla föräldrar.
Och minst lika glad och stolt var jag som fick komma till skolan och se och höra när det mörknade! Lycka!