härifrån.punkt.nu.

När ens elvaåring säger:
"Jag ska sova bredvid dig i natt mamma, så kom och lägg dig nu, för jag vill inte missa det"
Då blir det läggning med omedelbar verkan fast klockan bara är åtta och man egentligen har mycket man borde göra.
Och när man ligger där och han säger gång på gång, så fort man rör lite på armen:
"Krama mig mamma!" då kramar man för allt vad man är värd för man tänker att det är lite som på lånad tid, för man vet ju inte alls hur länge till kramar kommer att vara önskvärda för detta barn.
Och så förstår man, att hur stora de än kan verka ibland de där elvaåringarna, så är de egentligen ganska små och behöver väldigt mycket närhet ändå.
Och man kramar och njuter och drar in den där underbara doften från kalufsen, som är så mycket han. Mitt barn.
Och det är liksom fulländat, bara så.