härifrån.punkt.nu.

När man haft en riktigt jobbig dag tillsammans, till exempel med sin sexåring som varit så hemskt arg och ledsen på allt och alla och i synnerhet en själv, och man inte kunnat göra ett enda rätt i hennes ögon, inte under hela dagen, och man bara känner sig kass, som en sorgligt urvriden trasa full av små hål att liksom förblöda ur, då är det en sann välsignelse att också få gå och lägga sig tillsammans. Den där lilla stunden innan någon av oss somnat är en magisk stund då ord som inte kan sägas förklaras i kramar, klappar, pussar och närheten av att krypa tätt intill. Den är en ovärderlig möjlighet till små ordlösa förlåt och kärleksförklaringar, som läker och helar. Mer och mer för varje litet andetag hon blåser över min kind, varje andetag jag blåser över henne. Och jag vet att hon känner samma sak, det märks på hennes sätt att vara nära, nära, hennes små händer som klappar, smeker och inte kan sluta söka efter försoning. Vi älskar, älskar, älskar varandra min dotter och jag, det vet vi ju, och krafterna återvänder, hålen blir mindre och mindre ju längre vi ligger där och plötsligt rinner det inte ut längre, det fylls på igen. Och tack och lov att vi ska få ligga här och tanka hela natten. Läkas tillsammans.