Min man superhjälten
Ikväll är min man min superhjälte! Flera timmar har han suttit och grejat med servrar, domäner och statistikprogram för att få ihop något som kan bli min nya blogg. Allt det där som jag inte förstår ett enda dugg av är han expert på och att han vill göra det för mig är jag så glad för!
Då gör det detsamma att det är jag som plockar ur och i diskmaskinen för tredje gången denna söndag (hade nästan glömt vilken benägenhet disken har att släpa sig efter och liksom aldrig ta slut när man har dagbarn i veckorna...!), att det är jag som går här och plockar med det eviga plockandet (igen...!) och jag som ordnar kvällsmat och lägger barnen, gör typiska kvinnosaker och uppför mig allmänt ojämställt... Jag är så glad att vi kan göra olika saker, bidra var och en på sitt sätt och vara lika nöjda båda två. Jag är lika glad att slippa sätta mig in i teknikens urtråkiga snårskog som han är att slippa plocka disk och smutstvätt ikväll, tänk vad skönt att slippa dela sådär lika som försäkringskassan och politikerna vill att man ska göra!
Men mest av allt är jag nog glad att jag snart ska kunna starta om på nytt med bloggandet, jag har blivit så less på sistone, det har blivit ett tråkigt borde göra, och jag längtar så kollosalt efter att kunna ladda upp bilder, redigera, tagga, förhandsgranska och byta mellan mobil och dator precis som jag behagar igen!
Och jag tackar min man superhjälten allra hjärtligast för all tid han är beredd att lägga på något som är viktigt för mig!