härifrån.punkt.nu.

Jo, nog är det lite så det känns. Första dagen på resten av mitt liv. Och fast jag hela tiden vetat att den dagen när skolan är slut ska komma, så är det på något vis överrumplande och jag står liksom här och undrar vad det var som hände? Hur blev det så här och vad gör jag nu? Från och med idag finns det ingen som talar om för mig vad jag ska göra, allt är upp till mig, jag står på egna ben. Det är me, myself and I som möter den här dagen, och det skulle kunna vara bekymmersamt men känns ärligt talat mest bara befriande.
Nu finns det tusen trådar för mig att börja dra i och försöka hitta någon tråd att följa, för pengar måste börja rulla in och i någon ände finns säkert det jag drömmer om.

Och den här dagen när allt känns nytt och möjligt är jag lätt som en fjäder! De senaste två veckorna har varit så tyngda av den här kursen som bara gjort mig ledsen, men idag kan jag andas igen! Idag njuter jag i fulla drag av att få ta itu med allt som varit eftersatt, att röja upp i röran som uppstår när man är någon annanstans mentalt och inte riktigt orkar med. Och av att kunna äga och ge av min tid på ett sätt som jag själv vill. Vara helhjärtat med mina barn och inte behöva säga att jag inte har tid med dem (åh vad jag är trött på att höra mig själv yttra såna ord, har gjort det alldeles för mycket den senaste tiden!).

Jag och Sjuan firade in mitt nya liv med att gå till simhallen på eftermiddagen och simma, hoppa, leka, fika, bada, basta och v.a.r.a. t.i.l.l.s.a.m.m.a.n.s. Viktigast av allt. Helt och hållet underbart! Den perfekta första dagen på resten av mitt liv.