härifrån.punkt.nu.

I veckan har jag gjort ett arbete som inkluderat en hel del läsning om olika pedagogiska inriktningar, och jag ramlade över ett citat av Loris Malaguzzi, grundaren av Reggio Emilia-filosofin. Helt taget ur sitt sammanhang, men ändå, om sina förskolor ska han en gång ha sagt:

 

"Vi har ingen millimeterrättvisa. Världen utanför ser inte ut så. Lika lite som "alla barn är lika". Istället ska man arbeta för att göra alla barn så olika som möjligt -då blir de mer jämlika"

 

Jag blev så glad, för precis så tror jag, och det är så skönt när man förstår att någon annan redan tänkt samma sak satt ord på det!

 

För mig har jämlikhet, jämställdhet, ingenting att göra med att alla ska vara likadana och formas till att göra samma saker. Tvärtom tror jag att det är först när vi låter alla vara olika på riktigt och ändå ha samma möjligheter att utvecklas utifrån just sina egna förutsättningar, drömmar, ambitioner, förmågor - what ever - som vi kan uppnå något som ens liknar jämställdhet, eller rättvisa för den delen. Och genast när jag läste det där citatet började en massa bilder snurra runt i mitt huvud, bilder som jag sett svischa förbi i mitt flöde många gånger och som jag kände att jag verkligen behövde använda i mitt arbete. Så nu sitter jag med dem här och kan lika gärna dela dem med er också. I alla fall ett par stycken.

 

Den här klassikern alltså. Egentligen behövs väl ingen förklaring, men jag måste ändå bara säga det - det här är ett gigantiskt problem som väl nästan kastar omkull hela idén med en allmän skola och ett betygssystem där alla måste vara bäst på allt för att kunna lyckas?!