härifrån.punkt.nu.

Ibland träffar vissa ord så hårt, gräver sig in, gröper ur, biter sig fast och gör så ont.
Egoistisk är ett sånt ord, och idag var en sån gång. En vän jag respekterar högt och håller mycket av. En diskussion. Olika åsikter. Helt okej. Jobbigt emellanåt, men helt okej såklart. Men egoistisk? Är det egoistiskt att önska sig ett samhälle som respekterar och stöttar olika livsval på lika villkor? Är det egoistiskt att önska ett samhälle som skapar realistiska, rättvisa möjligheter för människor att kunna forma sina liv efter egen vilja? Är det egoistiskt att önska sig iallafall en liten del av tillbakakakan när staten delar ut skattesubventioner i barnomsorgen och tycka det är en orättvisa när alltihop går till dem som valt att lämna bort sina barn? Ja, då är jag måhända egoistisk. Då får jag kanske leva med det även om det är svårsmält. Då får jag väl försöka att inte tänka på hur ont det där ordet gör, inte lyssna till ekot som ringer i mina öron och skär i mitt hjärta ikväll. För oavsett hur stora mina egna barn blir, hur mycket de än växer ur barnomsorgen och skolan och allt vad det är, så kommer jag att fortsätta önska alla människors rätt att styra sina egna liv. Min och andras.

Hälsningar egoisten.