härifrån.punkt.nu.

Idag har innehållit så mycket fint så jag vet knappt var jag ska börja. Om vissa dagar kan vara fel från början till slut så var det här raka motsatsen. Bara rätt.
Min sexåring, min lilla dotter ville vara hemma, och bara det är så stort. Hon som alltid varit pappas flicka, hon som alltid haft så stort behov av att komma bort och träffa mycket folk, nu när en hel skola, en klass med kamrater ligger för hennes fötter och hon ändå väljer en dag hemma med mig, då måste jag erkänna att det värmer och gläder mig väldigt mycket. Då ser jag att det måste finnas något här som fått rota sig och betyder något ändå, och det känns så bra i mig. Vi hade den bästa av dagar och allt det fina bara avlöste varandra, morgonmys med Bolibompa, varm choklad och kaffe fast det bara var torsdag... läsa lång bok... leka med dockor i flera timmar... bada och tvätta håret på varandra... äta både lunch och mellis i lekstugan... plocka björnbär och baka muffins för att överraska brorsorna... Och så allt det där som kommer av tiden tillsammans, närvaron av den andra, samhörigheten, ljuset blicken man möter, förtroligheten, samspelet, värmen, samtalen... Allt det där som är svårt att sätta ord på men som är den naturliga följden av att dela tid och betyder mer än något annat!

"Godnatt lilla Sexan, och TACK för idag, vilken bra dag vi haft!"
"Tack själv, det var verkligen en bra dag, den bästa i hela väääärlden!"
"Ja!!! Den bästa i världen, det var så härligt att få vara med dig!"
"Det var så härligt att få vara med DIG!"

Vad jag älskar den flickan! <3